Nu blommar det längs asfalten!

Vägkanten har visat sig bli en fristad för blommor och grönt i dessa tider när våra ängsmarker försvinner mer och mer. Ju äldre vägen är desto bättre för växterna.

Forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU har inventerat växter längs 36 vägkanter i Mellansverige. Hälften av vägarna var av äldre typ och fanns med på häradskartan från 1901 och andra hälften var nyare vägsträckor från 1950-talet och framåt.

Studien visade att speciellt de äldre vägsträckorna hade rik variation i växtlivet, men även de nyare vägkanterna hade hyfsat bred flora.   

Den högre mångfalden på äldre vägar tros bero på att det kan ta lång tid för gräsmarksväxter att sprida sig till nya habitat och etablera sig där. Äldre vägkanter var också en del av ett mycket annorlunda jordbrukslandskap med flera och mer frigående betesdjur. Nyare vägar drogs däremot ofta genom åkrar.

De öppna landskapen har minskat i Sverige de senaste 200 åren, på grund av att arealen av naturbetesmark och äng har reducerats. Enligt tidigare forskning kan vägkanter vara en livsviktig miljö för växter när de förlorar mark på annat håll.

Forskarna fann i sin inventering en fjärdedel av ett helt landskaps gräsmarksspecialister på en förhållandevis kort sträcka, till exempel prästkrage, jungfrulin, brudbröd, rödklöver och gulmåra.

– Eftersom det verkar som att äldre vägkanter kan hysa flest gräsmarksarter kan vi lätt använda oss av historiska kartor för att identifiera de som har högst naturvärden. Där kan vi anpassa skötseln med till exempel senare slåtter där växtmaterialet förs bort, säger Alistair Auffret, forskare i landskapsekologi på SLU.

 

Text: Maria Dahlin
Foto: Alistair Auffret