Logga in
Fredrik Backman personifierar urtypen av en designer. Gänglig, svarta kläder, glasögon med bågar i borstat stål. Efter 19 år på Opel bryter han på tyska och tappar ibland de svenska orden. Men då och då letar sig västkustdialekten igenom.
Karriärsrutten var planerad redan från början. Det var bildesign Fredrik ville syssla med.
– Jag visste alltid att jag skulle rita bilar.
Barndomshemmet i Göteborg fylldes med bilteckningar och han hade ett glasklart svar på frågan: ”Vad ska du bli när du blir stor?”. Hans pappas fordonsintresse gjorde att Fredrik omgavs av veteranbilar och bilböcker som inspirerade penndragen.
Han utbildade sig på Högskolan för design och konsthantverk vid Göteborgs universitet. Första anställningen var en praktikplats på Volvo Lastvagnar där han ritade lastbilshytter i ett år. Sedan följde en praktikplats på Opel och där blev han kvar. Under den här tiden har han hunnit med en sväng på General Motors.
I samband med det formgav han utsidan på den allra sista Saab 9-5 2011.
– Det är klart vi saknar Saab allihop, men business är business och på något sätt gick det inte ihop.
Efter Saab bytte Fredrik fokus till interiördesign.
– Jag tycker att det är jättespännande att arbeta runt föraren. I exteriördesign arbetar man med stora ytor och långdragna linjer, men interiören handlar om att göra det funktionellt och ergonomiskt.
Under de senaste åren har Fredrik satt sin svenska designprägel på insidan av Astra (2016) Zafira (facelift 2017) Insignia Sports Wagon (2018) och nu senast den nya cross-overn Grandland X.
Vad är du mest nöjd med i Grandland X?
– Att helheten fungerar så väl. Att vi uppfyllt Opel-attributen, med rätt materialmix och en välkomnande interiör. Det finns många dolda funktioner där som uppenbarar sig först vid användandet, till exempel att det på armstödet i dörren på insidan finns en exakt avgjutning av tumme och pekfinger. Och att dekoren runt pekskärmen fungerar som stöd för handflatan när du använder pekskärmen. Det är något du inte ser på en bild men märker när du använder det.
Hur är det att se sitt färdiga arbete rulla runt på vägarna?
– Det är svårt att beskriva. En väldigt abstrakt känsla. Jag känner till bilen som plastilinmodell och prototyp och helt plötsligt är det är verkligen någon som har köpt den. Det är en tacksam känsla, att veta att man gjort något som någon verkligen uppskattar
Text: Vi Bilägare
Foto: Maria Dahlin